Jogga och jobba. Så ser framtiden ut för 2000-talets blivande gamlingar. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) flaggar för ett fortsatt yrkesliv upp till 75 år för att kunna fortsätta leva på ungefär samma inkomstnivå. Eftersom allt fler blir allt äldre räcker inte pensionspengarna.

ATP-systemet skrotades genom en blocköverskridande överenskommelse för att det nått vägs ände. Redan då var det mängden blivande pensionärer som utarmade systemet. Det var alla människor födda på 1940-talet som orsakade förändringen. I stället för intjänade pensionspengar, där högsta lönen under det sammanlagda yrkeslivet gav flest poäng, är systemet numera byggt på att alla som fortfarande arbetar bidrar via skattsedeln.

Fredrik Reinfeldt spetsade sina argument i en intervju i Dagens Nyheter på tisdagen med att människor måste försörja sig själva längre upp i åren. Fler måste vara beredda att byta karriär mitt i livet. Det är ett resonemang som han förde i Almedalen i‑somras när han presenterade regeringens framtidskommission.

Dessutom vill statsministern se över möjligheterna att ändra i regelverket för att kunna ta studielån efter 54 års ålder, där gränsen går i dag.

Bakgrunden till intervjun är att Fredrik Reinfeldt i dag är värd för statsministrarna från de nordiska och baltiska länderna tillsammans med premiärminister David Cameron på Northern Future Forum för att diskutera idéer och förslag om just hur äldre lättare kan vara kvar i framtidens arbetsmarknad.

Fredrik Reinfeldts problem är svenskarnas fixering vid att 65 års utgör pensionsålder, punkt slut.

”Det var länge sedan Sverige införde flexibel pensionsålder, men ändå lever 65-årsdagen kvar i människors medvetande”.

Att pensionsåldern inte längre är knuten till en viss ålder har onekligen sina fördelar. Men det är också viktigt att inse att åtskilliga människor med tunga och slitsamma arbetsuppgifter knappast orkar jobba längre. För dem är 65-årsdagen en befrielse.

Då blir talet om att börja jogga för att orka jobba mer på gränsen till människoförakt. Alla som är utarbetade varken vill eller kan ställa om för en ny karriär. Det är väl mycket begärt. Samtidigt står i dag en mycket stor grupp helt utanför arbetsmarknaden och kan knappast bidra med en krona till arbetslinjen. Över 100‑000 ungdomar har ännu inte fått något jobb som genererar skatt och mer pengar till alla blivande gamlingar.

Det saknas balans i resonemanget. Dessutom ligger det en hel del i de invändningar som kom under tisdagen att riksdagens ledamöter kan pensionera sig vid 50 års ålder och då få en inkomstgaranti på minst 37‑600 kr fram till 65-årsdagen. Våra förtroendevalda politiker har landets finaste uppdrag. Samtidigt är det rimligt att villkoren ser likadana ut, inte minst för trovärdighetens skull.

Det är också viktigt att markera att den gemensamma pensionsöverenskommelsen fortsatt gäller.