Det har bråkats inför öppen ridå. På ena sidan Göran Hägglund och hans anhängare, kristdemokrater som kämpar för att partiet ska ha bredd och för vilka den politiska mittfåran utövar viss dragningskraft.

På andra sidan finns folk som hellre skulle dra partiet högerut, både värderingsmässigt och i ekonomiska frågor. Dessa anförs av Mats Odell - en politiker som paradoxalt nog står rätt nära den förstnämnda falangen.

Göran Hägglund har nominerats, som väntat, av valberedningen inför partiets extra riksting i Västerås i dag lördag. Hans utmanare, exministern Odell, föreslås lämna uppdraget som andre vice ordförande i partistyrelsen, och valberedningen vill i stället att Göteborgspolitikern David Lega tar hans plats. Men Odell framhärdar i sin kandidatur och vill att en omröstning på rikstinget ska visa hur stödet för Hägglund egentligen ser ut.

Det är inte utan att det är litet uppfriskande med en rejäl och öppen partiledarstrid. Socialdemokraternas rygghuggande förra gången var föga uppbyggligt att bevittna. Centerpartiets rakt igenom vänliga, välregisserade föreställning från i somras var sorgligt anemisk.

Det är heller inte fel att motkandidaten är en snart pensionsmässig person. Ungdom är inte en förutsättning och absolut ingen garanti för förnyelse.

Med det sagt – Mats Odell är inte lösningen på Kristdemokraternas interna och opinionsmässiga kris. Han har länge ingått i ledarskiktet och har sällan opponerat sig.

Odell skulle förmodligen rätt snart göra sig impopulär i den högerfalang som nu vill se honom som partiledare. Han anser ju, precis som Hägglund, att partiet ska vara brett och kunna attrahera kristna såväl som sekulära väljare. Det är också svårt att föreställa sig att Odell skulle bli en starkare röstmagnet än Hägglund, som ju åtnjuter stort förtroende även utanför partiet.

KD:s nedåtgående opinionssiffror beror på politiken och rimligtvis inte på den populäre partiledaren.

Det finns två möjligheter. Den ena är att KD behåller sin socialkonservativa kontur och fortsätter kämpa om vilsna borgerliga väljare. Utrymmet är litet vid sidan av de allt större Moderaterna och partiet behöver i så fall en ny uthållighet i de profilfrågor de väljer.

Den andra möjligheten är att partiet styr ut mot den högerkristna, värdekonservativa kanten, vilket åtminstone stora delar av Mats Odells falang vill.

Problemet är att den grupp som skulle attraheras av ett sådant vägval, generellt sett redan röstar på KD. För övriga väljare skulle partiet bli ännu mindre relevant och utsikterna att nå över fyraprocentsspärren 2014 närmast obefintliga.