I morgon kväll sammanträder kommunfullmäktige i Halmstad för att bland annat dela ut 2008 års kommunala kulturpris. Litet mer undanskymt på dagordningen finns dock en punkt, som med all sannolikhet blir den som blir föremål för de flesta kommunpolitikernas intresse denna kväll. Det handlar om dagordningens nionde punkt Omdisponering av budget.

Bakom denna rubrik döljer sig det arbete som de kommunala nämnderna har ägnat sig med stor kraft åt under de senaste veckorna - besparingar under det kommande året till följd av att skatteintäkterna minskar påtagligt och snabbt.

De nämndpolitiker, som representerar den borgerliga alliansen, har ansträngt sig för att försöka finna besparingsobjekt. Oppositionen har uppträtt mera passivt och förlitat sig på att det mesta skall lösa genom en höjning av kommunalskatten. Socialdemokraterna och vänstern förbiser gärna att en höjning av denna skatt är speciellt kännbar för låginkomsttagare och pensionärer, grupper som dessa båda partier i andra sammanhang säger sig vilja slå vakt om.

Den finansiella krisen och den dramatiskt fallande konjunkturen leder till ökad arbetslöshet, sjunkande skatteintäkter och tilltagande press på den kommunala kassan. I och med att många har valt att lämna a-kassan finns det anledning att förmoda att socialbidragskostnaderna kommer att öka märkbart.

De kommunala nämnderna har lämnat en hel del förslag till besparingar. Det finns dock ett område som inte alls omfattas av nedskärningar och det gäller den politiska organisationen i Halmstads kommun. Vi har tidigare på ledarplats ifrågasatt om det verkligen behövs fem heltidsarvoderade kommunråd i en kommun av Halmstads storlek.

I dessa besparingstider finns det till och med skäl att ta ytterligare ett steg och fråga om inte fullmäktigeförsamlingen och nämnderna skulle må bra av en bantning.

De politiska partierna, som utser ledamöterna i kommunfullmäktige samt i nämnder och styrelser, har allt svårare att rekrytera medlemmar. Det innebär att det inte längre är lika lätt som förr att finna lämpliga personer att placera på politiska poster. Det blir också alltmer uppenbart att det inte finns någon koppling mellan ett stort antal ledamöter och hög kvalitet på den debatt som förs eller på de beslut som fattas i de kommunala politiska församlingarna. Vi vågar snarare hävda att det finns en uppenbar risk att förhållandet är det omvända.

Det finns all anledning för kommunstyrelsens ordförande Carl Fredrik Graf att omedelbart ta initiativet till en grundlig översyn av den politiska organisationen i Halmstads kommun. Banta kommunrådskretsen från fem till tre personer och överväg mycket noga hur många ledamöter det krävs i kommunfullmäktige för att säkerställa en god kvalitet på den politiska debatten och de politiska besluten!

Att vara deltidsarvoderad kommunpolitiker är både ansvarsfullt och inte så sällan otacksamt. Om gruppen blir mindre och kvaliteten högre skulle det gynna Halmstadborna och dessa skulle i gengäld med all säkerhet också vara beredda att höja arvodena rejält.

Förhoppningsvis har Carl Fredrik Graf tid att ägna en del av den långa jul- och nyårshelgen åt att tänka åt dessa förslag till en kvalitetshöjning av den kommunala politiska organisationen i Halmstad.