På måndag firas Sveriges nationaldag. 1983 förvandlades svenska flaggans dag till nationaldag och är numera också helgdag. Nationaldagen firas till minne av att Gustav Vasa valdes av riksdagen till Sveriges kung 1523.

På den tiden kunde alltså monarken väljas. Så sker inte längre, även om allt fler idag önskade att så vore fallet. Bästa lösningen vore att helt byta statskick.

Kung Carl XVI Gustaf är landets statschef, han är ordförande iutrikesnämnden och har representativa arbetsuppgifter. Som offentlig person får han finna sig i att vistas i ljuset även när han inte representerar officiellt. Så är det att vara kung.

I ett halvårs tid har mer eller mindre seriösa uppgifter florerat om landets statschef. Anledningen är publiceringen av boken ”Den motvillige monarken” av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. I höstas i samband med älgjakten valde Carl XVI Gustaf litet oväntat att kalla till presskonferens och uttala sig om en bok han inte läst. Då ville han vända blad.

Antagligen var det bara han själv som lyckades vända det där bladet för uppmärksamheten tog inte slut. Nu som först väljer han att svara på frågor från en av journalisterna på Tidningars Telegrambyrå.

Vid all form av krishantering gäller att sprida information för att förhindra ryktesspridning.

Monarkin i Sverige befinner sig i kris. Förtroendet är i botten. Ryktesspridningen pågår. Oppositionen kräver en sanningskommission. Debatten handlar mer om hovets mediehantering än om själva statsskicket.

Med en folkvald statschef hade väljarna kunnat få säga sitt. Det senaste halvårets turer visar tydligt att den representativa monarkin har spelat ut sin roll. Uppenbarligen saknas det politiska modet att på allvar diskutera statsskicket. Synd, eftersom tiden verkar vara mogen.