Spela gatumusik är inte skäl nog för avvisning
Relaterat
EU-medborgare har laglig rätt att vistas tre månader i Sverige. Det är en del av det regelverk som gäller ömsesidigt mellan EU-länderna. Svenska studenter kan resa till London, Prag eller Paris – och på samma sätt har engelsmän, tjecker och fransmän rätt att åka till Stockholm, till Säffle eller till Storuman.
Regelverket är inte beroende av vad du arbetar med, vilken etnicitet du har eller vad du – lagligt – sysslar med under tiden i landet. Ändå tycks sådana faktorer spela stor roll för hur och när du blir visad på dörren. Det senaste året har ett stort antal gatumusikanter utvisats från Sverige, trots att de är EU-medborgare, och trots att de hade vistats i landet under en kortare tid än de tillåtna tre månaderna.
Eko redaktionen på Sveriges Radio har gått igenom 45 fall av utvisningar där man i besluten hänvisar till tiggeri och dagdriveri. Formuleringarna påminner närmast om den tid då vi ännu hade lösdriverilagar. Dessutom konstaterar Ekot att de som beskrivs som tiggare och lösdrivare i flertalet fall är gatumusikanter. Att spela musik på gator och torg är inget brott, varken isvensk eller i europeisk rättsordning. Den illasinnade kan ju undra om vi skulle önska samma behandling för tågluffande svenska ungdomar, som kreativt tjänar extra fickpengar genom att spela gitarr på gatan i Berlin eller Köpenhamn.
Men nu handlar det alltså inte om svenska ungdomar, utan företrädelsevis om romer från Rumänien och Bulgarien. Och enligt polisintendent Ingemo Melin Olsson är musicerandet bara förtäckt tiggeri. ”Instrumentet är ett verktyg att få ihop mera pengar. Det är bara ett verktyg för tiggeri istället för den vädjande blicken”, säger hon. Att inte heller tiggeri är olagligt tycks alltså ha gått polisintendenten förbi.
En rumänsk saxofonist överklagade sin avvisning för ett par år sedan. Det ledde till att Migrationsverket slog fast att gatumusicerande inte räcker som skäl för avvisning. Ändå fortsätter polisen att avvisa musikanterna, med stöd i ett förarbete från 1954, långt före EU-inträdet. I den texten beskrivs det som angeläget att hindra utlänningar att komma in i landet ”för att här ägna sig åt dagdriveri”.
Fri rörlighet för människor, varor och tjänster är en grundsten i det europeiska samarbetet. Ibland ger den friheten konsekvenser som vi kan ogilla eller beklaga – från ökad konkurrens i hantverkaryrken till högljudd blåsmusik på torget. Men det i sig är inga godtagbara skäl att begränsa EU-medborgares rätt att röra sig fritt, eller att upprätthålla sig i någon av unionens medlemsstater. Land ska med lag, inte polisens personliga smak, byggas.
c Den illasinnade kan ju undra om vi skulle önska samma behandling för tågluffande svenska ungdomar .













