Jag har arbetat på ett företag i Halmstad som stämmer in på Linneas beskrivning.

En ensamstående kvinnlig kollega blev vid ett tillfälle uppringd från dagis, hennes dotter hade svimmat. Kollegan fick då veta, att eftersom hon inte låg på budget skulle hon få sparken om hon hämtade sin dotter.

En annan kollega slutade på grund av flytt till annan ort och var tvungen anlita advokat för att få sin slutlön.

När vi anställda ville diskutera missnöjet, fick vi höra, att om någon pratade om företaget/ledningen på minsta negativa sätt med varandra innebar det sparken med omedelbar verkan.

Vi blev också lovade ”hittelön” om vi kunde påverka vänner eller bekanta att börja jobba på företaget, men som oftast ändrades förutsättningarna, och pengarna uteblev. De försökte dessutom skapa intriger mellan oss anställda så vi inte skulle lita på varandra, och därmed minimera riskerna att vi pratade negativt om företaget.

Listan kan göras lång på hur illa ställt det var. Ägarna var helt medvetna om hur det låg till men brydde sig inte.

Jag hade inte själv något nystartsjobb, men sökte ändå hjälp på arbetsförmedlingen, och den handläggare jag fick visste precis hur det fungerade på säljföretaget. De kunde inget göra, utan fortsatte skicka dit arbetslösa. 40 personer kom och gick under ett års tid.

Jag blev mycket förvånad när jag såg reportaget i TV4, där ansvarig på arbetsförmedlingen i Halmstad tycktes fullständigt ovetande om situationen. Flera av mina kollegor hade haft olika handläggare på AF, och samtliga har varit medvetna om situation på detta säljföretag, och att chefen inte skulle vara det har jag mycket svårt att tro. 

Det är statliga pengar som arbetsförmedlingen bollar med, och kraven på arbetsgivarna tycks vara väldigt låga. Det är dags för arbetsförmedlingen att agera mot dessa företag.

Marlene Dahlberg