Vi medarbetare i Alfa iLaholm är personer med intellektuella funktionsnedsättningar, bland andra Downs syndrom.

Vi har alla varit med om nedvärdering och att bli sedda som personer som inte riktigt räknas i samhället.

Vi hänvisas till särskilda skolor, särskilda boenden och särskilda arbetsplatser. Vi får sällan arbete på arbetsmarknaden.

Får vi vara med?

Ni kanske ser oss i en dokusåpa i tv och tycker att vi är ”sköna typer”. Men vill ni vara med oss?

Är vi de som inte behövs? De som ni kan vara utan?

Varför ska landstingen erbjuda alla gravida kvinnor kub-testet? Varför ska man leta efter Downs syndrom?

Den frågan funderade vi i Alfa på och tog med i en quiz:

Varför erbjuder man gravida kvinnor att göra NUPP- och KUB-tester och andra former av fosterdiagnostik där man letar efter Downs syndrom? Fostret kan ju inte ”botas”. Kvinnan ställs inför valet att göra abort eller föda barnet.

Svarsalternativen var:

1. Det är så jobbigt för föräldrarna att ha barn med funktionsnedsättningar.

X. Människor med funktionsnedsättningar kostar samhället så mycket pengar.

2. Livet är så svårt för människor med funktionsnedsättningar att det är bättre för dem om de aldrig behöver födas.

Vilket är ditt svar?

Vi ifrågasätter inte rätten till fri abort eller rätten att skaffa sig kunskaper om ett barn som man väntar. Men är det samhällets uppgift att satsa gemensamma resurser på att leta efter funktionsnedsättningar? Är Downs syndrom en katastrof som till varje pris ska undvikas?

Är det en katastrof för en person att ha Downs syndrom?

De flesta personer i Sverige som har Downs syndrom lever goda och värdiga liv, de kanske till och med älskar livet.

Vi vill att alla människor ska få vara stolta över sig själva.

Okunnighet och fördomar leder till dåligt bemötande. Det är de stora bekymren.

Alfa, Laholm