Efter fler utspel från SKL den senaste månaden kan man fundera på vad som är viktigt i avtalsrörelsen.

Längden på sommarlovet för lärarna är tydligen avgörande för hur den svenska skolan återigen skall bli en skola i världsklass.

Genom att öka lärarnas reglerade arbetstid, det vill säga klämma in fler lektioner och elever, vilket minskar lärarens tid för den enskilde eleven, skulle enligt SKL, kvalitén på undervisningen höjas. En ekvation bara SKL får att gå ihop.

Lärares möjlighet att se elever och möta deras behov är inte arbetstidsfråga utan en resursfråga (det är lättare för en elev att bli sedd och hjälpt i en klass med 25 i stället för 30-32 elever, och det är lättare för en elev att bli sedd och hjälpt om eleven har en lärare som har givits förutsättningar att för- och efterarbeta undervisningen ordentligt) och inte en fråga som löses genom införande av semestertjänster.

LR är övertygat om att dagens arbetstidsavtal är det mest ändamålsenliga. Lärarna jobbar mer under tiden eleverna är i skolan och lite mindre när de inte är där. Samtidigt är förtroendearbetstiden den enda garanten för lärarnas möjlighet att utföra det viktiga för- och efterarbetet vilket är en förutsättning för undervisning av hög kvalitet.

Det här är i princip alla lärare överens om, det finns alltså inget stöd i lärarkåren för att göra förändringar av arbetstiden i centrala avtal. Samtidigt vill vi påpeka att det sedan mer än tio år funnits möjligheter att lokalt komma överens om förändringar i arbetstiden.

Om SKL lyckas driva igenom ett förändrat arbetstidsavtal mot lärarnas vilja kommer det bara att leda till större misstro mellan parterna och de största förlorarna på det är naturligtvis eleverna som inte får bästa möjliga utbildning.

Lärarnas Riksförbund Halmstad