Jag är lärare. Jag är arbetslös. Ibland får jag endagsvikariat eller en månads jobb på en skola någonstans. Ihöstas jobbade jag 25 procent under en hel termin på en så kallad ”allmän visstidsanställning”. I mitt yrkesliv är det rekord i anställningstrygghet så här långt.

Jag är politiker. I år är det val. Ska man bli intressant ikommunpolitiska sammanhang måste man kunna lova att stanna i samma kommun under de kommande fyra åren. Det kan inte jag.

Jag är bekymrad. Det är många som har det som jag. Många är arbetslösa, och många lever under ytterst otrygga anställningsförhållanden – men de här människorna finns inte i politiken. Ingen av dem kan lova att den plötsliga jobbmöjligheten inte dyker upp i Haparanda imorgon.

Människor som engagerar sig politiskt är därför människor som har en ekonomisk trygghet och en förutsägbar framtid.

Det får konsekvenser för vilka beslut som tas. Det får konsekvenser för hur samhället ser ut.

Jag vill att demokratin ska omfatta alla människor. Jag vill att det ska finnas arbete åt alla, och jag vill att de arbeten som finns ska skänka trygghet och dessutom möjlighet att förutsäga framtiden.

”All makt utgår från folket”, står det i Regeringsformen. Men om alla inte har reell möjlighet att engagera sig politiskt utgår makten inte från folket utan från fåtalet – från dem som har möjlighet att nyttja sin politiska makt. Detta, en otrygg arbetsmarknad och otrygga anställningsvillkor, urholkar därför demokratin.

Så kan vi ju inte ha det.

Paulina Lundkvist (V), Halmstad