Vi är positiva till att Halmstads kommun vill utsmycka staden med offentlig konst på platser och byggnader. Nu senast har Arenahallen försetts med blinkande cyklar, vilket har lett till diskussioner i pressen och bland kommuninvånarna.

Tidigare utsmyckningar istaden har utförts i garanterat beständiga material till exempel ”Europa och tjuren”, ”Neptunus” på Norre torg, ”Råmärke” i röd granit framför Slottet, de gula cyklisterna i hårdplast framför HFAB:s kontor.

De kräver minimalt underhåll och har tidlösa skulpturala kvalitéer. Även Picassoskulpturen är av det slaget.

Vi kan förstå att det i dagens läge med all den avancerade teknik vi omger oss med, kan vara frestande att prova andra uttrycksformer och material. Det kräver naturligtvis stora kunskaper om hur olika material består under lång tid. Inte minst hos dem som beslutar om genomförandet och ansvarar för att kommunens kulturpengar hamnar rätt.

På senare år har vi fått en ”Nolla” som inte alltid uppför sig som tänkt, en bildvisning som ständigt är ur funktion på det nya biblioteket och nu senast blinkande cyklar, vars färger ska avspegla mängden föroreningar i centrum. Vem begriper finessen och betydelsen av detta arrangemang, som för övrigt fungerar dåligt i dagsljus?

Nu finns ett förslag att färgade betongkuber skall placeras i anslutning till den nya idrottshallen vid Örjansskolan.

De skall ge sken av att ha kastats dit av högre makter så att djupa spår i gräsmattan visar öppen jord. Täcks spåren av gräs försvinner illusionen.

Konstverket kommer att kräva ständig skötsel och uppmärksamhet.

När man väljer utsmyckningsobjekt är det viktigt att i bedömningen ta med behovet av underhåll och klargöra vem som ansvarar för det. Annars kan det som det stod i HP den 27/2 bli problem med till exempel en cykelgaranti för 10000 kronor om året.

Det skulle vara mycket olyckligt om utgifterna för underhåll och reparationer blir så stora att lusten att utsmycka offentliga platser och byggnader går förlorad.

Sven Stare

Thomas Frisk