Antalet anställda inom äldres vård och omsorg minskar. Personalen har problem med att räcka till.

Det är en jakt på minuter som räknas för olika insatser hos den äldre personen. Minuterna och utförda arbetsuppgifter ska överensstämma. Detta sköts via registrering av den personal som också ansvarar för omsorgsstödet.

Nu får det väl ändå vara nog med teknikaliteter, det är människors behov det handlar om!

Människan är en helhet där det ena behovet är integrerat i det andra. Att dela upp behov och minutsätta insatser verkar både hjärtlöst och verklighetsfrämmande. Dessutom växlar behoven växlar från dag till annan. Kanske Agdas mage krånglat och behovet på toaletten tar lite extra tid, men oj då. Det passar inte in i vårt minutförbrukningsschema.

Eller en tand känns lite öm och besvärlig och det tar mer tid än vanligt att äta? Men aj, aj, Agda har inte mer än sju minuter för frukoststöd med gröt och smörgås.

Allt skrivande och alla krav på registrering genererar inte social samvaro, trivsel eller utevistelse. Det skingrar inte ensamhet eller ger aptit.

Hur tänker nuvarande beslutsfattare och utvecklingsingenjörer om sitt eget åldrande? Vill vi att våra mänskliga behov blir fördelade på prickar i en dator eller vårt toabesök som tog tre minuter längre än vanligt, få en egen ruta med ett obs.

Det blåser allt kallare vindar i Sverige. Det är hög tid att planera för ett mänskligare åldrande.

Ingeborg Oléni (SPI), 1:a namn på landstingslistan