Jag är pensionär, 75 år, kvinna och gift. Jag var hemmafru och hade förmånen att vara med våra barn, då de var små. Senare i livet var jag förvärvsarbetande ett antal år. Det påverkade dock inte min pension nämnvärt.

Men jag är så lycklig, att jag är glad och tacksam ändå. Varje månad får jag ut cirka 6000 kronor. Min make har några tusenlappar mer i pension. Vi har mat, kläder, bostad, tv och telefon.

Båda är vi beroende av läkarbesök och medicinerar, men högkostnadsskyddet gör att kostnaderna aldrig blir oöverkomliga. Gratisbesök hos distriktssköterskan, som även gör hembesök, icke att förglömma.

Vad gnäller då alla pensionärer över? Alla pensionärer som vi känner, ensamma såväl som par, bor modernt och många har nya bilar. Där hälsan är god gör de resor och har aktiviteter.

Varför missunna dem som är ute i arbetslivet att ha skattelättnader, och bara tänka på att vi pensionärer inte får samma? I många fall tror jag det bottnar i”habegär”, att vilja samla på hög till barn och barnbarn.

De ensamma människor som har bostadsbidrag och lite att leva av tycker nog att jag förskönar. Men jag har faktiskt lärt mig att leva snålt och ta vara på allt. Min pension sänktes just med 179 kronor.

Sluta med gnäll och avundsjuka!

Nöjd och glad pensionär