Det finns tonvis av formuleringar i skolans kursplaner som har att göra med att eleven ska vara i centrum - men det finns ingenting betygsgrundande som har att göra med att en elev ska lära sig att se andra elever. Vi lever i individualismens tidevarv, och det är inte märkligt att det avspeglas i skolans styrdokument, men om det finns ordningsproblem i dagens skola (vilket det inte är bevisat att det gör – däremot finns det en stor otrygghet i många elevgrupper) tror vi att det är där problemet ligger.

En elevgrupp, där tiden inte anses räcka till för att fokusera på sådant som ligger utanför styrdokumenten, kommer inte att bli trygg; eleverna kommer inte att få träna på att lyssna på varandra, se varandra eller hjälpa varandra att nå lite längre.

Självklart måste eleverna stärkas i sig själva, men det är också viktigt att de lär sig att respektera andra människors lika rätt att ha samma rättigheter som de själva har. Det finns också en självrespekt i en sådan insikt som man missar om man bara väljer att fokusera på individen. Dock finns ett individuellt värde i att stärka det kollektiva också: elevgrupperna blir tryggare - vilket stärker det individuella lärandet - och eleverna får med sig en respekt för andra människor som de kan bära med sig hela livet.

Så länge styrdokumenten inte fokuserar på detta måste emellertid den enskilde läraren ta initiativet, vilket är just vad denna insändare vill uppmana till.

Paulina Lundkvist (V), lärare

Magnus Bellmyr (V), ledamot i utbildningsnämnden