Meningsfull fritid för ungdomar var målet. Meningslöst slöseri blev resultatet, åtminstone på senare tid. Det visade torsdagens avslöjande om att pengar som skulle gått till satsningar för ungdomar på Hisingen i stället använts till ett generöst avgångsvederlag för en av projektets anställda.
"Utifrån ett helhetsperspektiv blir det här bättre för ungdomsarbetet när det ändå fanns pengar i budget vi inte kunde göra slut på", försvarar sig en av de ansvariga för satsningen.
Uttalandet ter sig märkligt på mer än ett sätt. Det är inte överflödet av fritidsaktiviteter som unga i förorterna brukar beklaga sig över, tvärtom. Att man då, om tidigare satsningar slagit fel, inte klarat att nischa om sig på ett smart sätt är anmärkningsvärt. Än mer uppseendeväckande är förstås inställningen till skattepengar, att de är något man fått och som måste brännas när tillfälle ges.
Tendenserna känns igen från tidigare, mer graverande avslöjanden. Skandalen kring Upp, ett projekt för arbetslösa ungdomar, var ett sådant. Den gången avslöjades även rena oegentligheter, men också att projektet trängt ut andra satsningar som kanske hade haft bättre förutsättningar att lyckas.
Att risken för felsatsningar är betydande visar även det faktum att kommunala bidrag ibland utgår till föreningar med en tvivelaktig inställning i demokratiska frågor, eller att vissa föreningar plötsligt och oväntat kan gynnas vid resursfördelning.
Den gemensamma nämnaren är brist på kontroll på såväl vad pengarna används till som på om projekten gör nytta.
När skandalen kring prestigeprojektet Upp avslöjades var Anneli Hulthéns första reaktion att "detta är helt nytt för mig". Några krav på återrapportering hade inte funnits.
– Det är inte så att vi är kontrollörer för allt som händer i staden. Har vi tagit ett politiskt beslut förväntar vi oss att det hanteras på rätt sätt, försvarade sig Hulthén.
Den sortens avvisande attityd kan förklara varför flera medlemmar i stadens integrationsråd kritiserat politikerna för att de lämnat ifrån sig ansvaret och överlåtit svåra uppgifter på tjänstemän.
Tyvärr finns skäl att befara att sådan kritik bidrog till att Anneli Hulthén i våras sågade det råd hon själv lät tillsätta. Men den tröghet hon anklagade rådet för är ju intet mot den politiska ledningens – dess ovilja att ta ansvar för allt från skola till integration förvärrar stadens problem.
Meningsfulla satsningar på unga i utsatta stadsdelar, på framallt skola men också fritid, ger en vinst för samhället. Göteborgs ledning måste visa att den inser detta. Att avvisa ansvarstagande med ord som "vi kan inte vara kontrollörer" duger inte.
GP 10/10 -14