Bort med alla vres(iga) rötter!
Relaterat
KOMMENTAR till Boende i området 1/10 och 16/10.
Signaturen Boende i området som oroar sig för exploatering och byggnation, kan känna sig helt lugn. Haverdalsreservatet bildades 1942, just för att förhindra exploatering och för att gynna natur och friluftsliv. Förhoppningsvis går inte övriga Haverdalsbor på den skräckpropaganda som signaturen ägnar sig åt.
Ett naturreservat har genom miljöbalken ett starkt skydd, och det får endast upphävas med synnerliga skäl, vilket innebär att det i praktiken är omöjligt att inskränka. Det finns så vitt känt inte ett enda naturreservat i Sverige som har exploaterats genom gruvor, fabriker, tågbanor eller dammprojekt.
Däremot har reservatet i Haverdal drabbats hårt av det statliga, affärsdrivande företaget Sveaskog, som i början av 1990-talet tog över ägandet och ansvaret för (van-) skötseln. Sveaskog, som var ansvarig för skövlingen av skogen 2002, och som fortfarande äger marken, har nu lämnat Halland och de igenväxta markerna i såväl skog som på hed och strand.
I skötselplanerna från 1978 och 1990 föreskrevs att man för att undvika sandflykt och erosion skulle plantera gräs, lövträd och bergtall på heden, lägga ris och tång i dynerna med mera. Detta genomfördes också, i första hand via Domänverket till tidigt 90-tal, då Sveaskog tog över.
Ihop med ökat kvävenedfall accelererande igenväxningen av såväl skog som dynområden och hedar. Friluftslivet har fått träda tillbaka för vresrosor, lövsly, småtallar, fuktiga hålor med ogräs och brännässlor. Inget för dem som älskar sand mellan tårna.
När nu länsstyrelsen med hjälp av EU-pengar vill ta sig an räddningsarbetet borde alla som älskar vårt reservat ställa upp för att återskapa stränder, hedar och skogar så att friluftslivet åter kan blomstra och de rödlistade arterna får en chans att överleva.
Låt oss tillsammans med länsstyrelsen utrota vresrosor, självsådda bergtallplantor, granplantor och ogräs på stränderna och i de öppna sanddynerna.
Boende i strandområdet
