Hög tid att sätta in kraftfulla insatser i Haverdalreservatet
Relaterat
KOMMENTAR till Boende i området 1/10.
Äntligen är Länsstyrelsen redo att satsa på en upprustning av Haverdalsreservatet och pengar finns avsatta.
År av brist på vård, och ren misskötsel av ägare och förvaltare, har lett till förfall. Strandängarna och ljunghedarna har vuxit igen. Vresros och sly breder snabbt ut sig över dynområdet. Det växer gran på stranden i Tångvik. Vatten samlas i hålor därför att markvegetationen är så tät att avrinningen stoppas. Uppräkningen kan göras lång. Motvilligt måste jag medge att strandområdet i Frösakull idag är mycket vackrare än i Haverdal.
Snara och kraftfulla insatser krävs i Haverdalsreservatet för att återge landskapet dess ljus och rymd och bevara livsmiljöer för strandens, hedens och strandskogens flora och fauna.
Signaturen Boende i området tycks ha som enda syfte att misstänkliggöra Länsstyrelsens avsikt med den nya skötselplanen. Påståendet att Länsstyrelsen, genom sin anpassning till EU:s regler för Natura 2000-områden, öppnar upp för exploatering som kommer att leda till ”allsköns byggnation” i området upplever jag som ren skräckpropaganda. I själva verket torde Haverdalsreservatet i egenskap av både naturreservat och Natura 2000-område snarast åtnjuta dubbelt skydd. För naturreservat krävs en skötselplan med bevarandemål och för Natura 2000-områden en plan som beskriver naturvärden och bevarandemål. Om målen inte uppnås skall behovet av restaurering och skötselåtgärder utredas och uppföljningen utökas.
Varje EU-land har fått i uppdrag att välja ut områden som anses vara särskilt värdefulla att bevara. I Sverige finns nära 4 100 Natura 2000-områden, motsvarande cirka 15 procent av landets yta. Många av dem är sedan tidigare skyddade som nationalparker och naturreservat, vilka har bildats för att långsiktigt bevara och utveckla särskilt värdefulla naturmiljöer. Allt enligt Naturvårdsverkets hemsida.
Vi har en demokratisk rätt att ifrågasätta myndigheters beslut. En konstruktiv debatt gagnar alla, men tyvärr tycks det ha gått så mycket prestige i frågan om Haverdalsreservatets skötsel att tonen istället blivit destruktiv. Konfrontation hellre än konsensus.
Sandflykt, stormfällning och översvämningar sägs hota området om minsta röjning genomförs. Några planerade inhägnader med betande kreatur påstås avskräcka friluftslivet och till och med utgöra en hälsorisk för allergiker. Argumenten är stundom bisarra.
Det är sorgligt att debatten urartat på detta vis – och förödande för vårt en gång så vackra reservat.
Ingrid M Rading
