På senaste tiden har medierna rapporterat att lönerna per månad stadigt ökar med hundratals kronor för arbetsföra. Detta pågår år från år, parallellt med att fasta och rörliga kostnader i samhället ökar. Anser medlemmar i olika fackförbund att deras löneutveckling är för långsam kan man varsla om stridsåtgärder för att sätta tryck på förhandlingsparter att snabbt finna en acceptabel löneutveckling, vanligtvis för närmast kommande treårsperiod.

Vi pensionärer tvingas titta på, och hoppas på att några smulor ska komma också oss till godo. Hur mycket har den obligatoriska pensionen netto höjts med under de senaste fem åren, jämfört med arbetslivet?

Sveriges Pensionärskommitté (med representanter för pensionärsorganisationerna) har till uppgift att förhandla med regeringen för vårt bästa. Vilka stridsåtgärder kan den eventuellt tillgripa? Eller utgör förhandlingarna bara spel för galleriet – mysiga kaffestunder runt ett kakfat?

Oavsett vilket yrke vi tidigare haft har vi ju mer eller mindre tillhört något fackförbund, men som pensionär har vi ju nu inte samma behov av en specifik tillhörighet.

Vi skulle kunna bilda ett opolitiskt parti med målsättningen att kämpa för platser i riksdagen, men aldrig ingå i någon koalition eller regeringsbildning, utan alltid fritt kunna framföra våra röster för oss pensionärers bästa.

Varför kan inte pensionärskommittén försöka bilda ett opolitiskt pensionärsparti, när man redan har tillträde till maktens korridorer? Detta är naturligtvis inte någon revolutionerande ny idé/tanke, men det vore ett steg framåt för att placera oss pensionärer mer på kartan än bara låta oss sitta på läktaren som tysta och fogliga åskådare.

Det skulle vara intressant att få insikt i kommitténs ”affärsplan” för 2012. Undrar också vad affärsplanen presenterar som huvudpunkter, för de närmast kommande två åren.

PO Lindberg, Halmstad