Jag har precis börjat andra året på barn- och fritidsprogrammet på Sannarpsgymnasiet i Halmstad.

Våren 2011, då jag hade bestämt mig för att söka om från Naturvetenskapsprogrammet på Kattegattsgymnasiet, var lärarna övertygade om att datorerna som användes på barn- och fritidsprogrammet skulle hänga med då programmet bytte gymnasium.

Rektorerna, lärarna och involverade politiker var nöjda och överens om att de som var under utbildning på Sturegymnasiet skulle få gå kvar tills de gick ut. Därefter skulle barn och fritid endast finnas på Sannarp (förutom John Bauer).

När jag började årskurs 1 höstterminen 2011, var undervisningen upplagd så att vi måste använda datorer för att komma åt material och information från lärarna. Det står till och med i läroplanen att ”eleverna ska lära sig använda hjälpmedel för att förmedla sina tankar och idéer”. Jättebra, om man hade haft datorer.

Vi tvingas nästan varje lektion att leta upp en datasal. Det finns dock inte alltid någon ledig, så vi blir tvungna att kompromissa med andra.

Våra lärare verkar inte ha mycket att säga till om, inte ens till sina rektorer. De har blivit lovade att klassen ska få datorer, eller någon läsplatta, för att underlätta undervisningen.

Ett år senare, fortfarande inget.

En av våra mentorer fick sin tjänst som idrottslärare och mattelärare flyttad till Kattegattsgymnasiet, så även där tog klassen ett slag.

En inriktning, idrott och fritid, togs utan förvarning bort mitt under höstterminen 2011. Trots att en stor del av klassen hade valt just det.

Hur ska vi elever kunna känna oss trygga och viktiga, när rektorerna inte går att lita på?

Axel