Det finns en stor potential i att använda cykeln för arbetspendling, speciellt för avstånd mindre än fem km. Föregångare i detta avseende är länder som Danmark och Nederländerna. I Köpenhamn görs 35 till 40 procent av alla resor med cykel. I Stockholm kommer man max upp i 5 procent.

För längre sträckor är motståndet att cykla större. Varje meter i kortare sträcka är därför viktig. Även intressant vägsträckning, lä för blåst i form av buskage eller liknande, minimalt med hinder och så kallade konfliktpunkter underlättar. Det ska upplevas som genväg, och cykeln måste ges företräde framför bilar och fotgängare.

En supercykelväg ska inte behöva vara ett bihang till en bilväg. Där supercykelvägen kommer in i tätorten måste det ske på särskilda cykelfartsgator. Cyklister måste också kunna röra sig i tätort med bra förutsättningar.

Jag har gjort ett förslag till dragning av en supercykelväg mellan Stora torg i Halmstad och Frösakull centrum (affären). Se bild, som förhoppningsvis är tydlig nog. Från och med Söndrumsvägen och mot centrum blir det fråga om en cykelgata.

Regeringens cykel­utredare Kent Johansson lägger fram sin utredni i slutet av oktober. Sedan får vi hoppas att regeringen också skjuter till resurser med anledningen av den.

Då bör kommunens planering vara klar, så att det bara är till att ansöka om medel och naturligtvis själv också bidra enligt intentionerna i cykelplanen.

SGA