APROPÅ notis 27/7.

När jag läste att man kallat på polis för att en husbilsägare tänkt övernatta på stranden i Skummeslövsstrand förstod jag varför Selma Lagerlöf inte skrev om Halland i Nils Holgerssons underbara resa. Det fanns säkert hallänningar som var snåla egoister redan då. Sådana vill man helst inte ha att göra med, säger jag som är född i Genevad.

De senaste tio åren har min fru och jag åkt mer än 150 000 kilometer med husbil under semesterresor i Sverige och Norge. Vi har besökt snart sagt alla orter mellan Smygehuk och Haparanda och Kristiansand och Kirkenes. Vi har också gjort en rundresa i övriga Europa.

Liksom många turister är vi hänförda över naturen och friheten. Vad är tillgången till billig sprit jämfört med att kunna stanna och sova var man vill och röra sig i omgivningarna under ansvar?

Bara i södra Sverige och södra Norge finner man finner attityden att ”till oss ska det inte komma några husbilar som fricampar, det är vår strand, vår natur, vi ska tvinga in er på campingplatser och plocka er på pengar”. Vår erfarenhet är att om man drar en linje från Stockholm till Bergen finner man att norr därom är folk betydligt trevligare.

Den som inte är önskvärd stannar inte, hela länet blir en transportsträcka. Och det dåliga ryktet sprids. Känner man sig välkommen blir det gärna några dagar extra, man tankar, provianterar och talar om för folk hur fint där var. Det finns platser som vi besöker nästan varje år.

Vi vill kunna skryta om Halland inför våra vänner i Kiruna, på Lofoten och i Tyskland. Inte behöva säga att där vi kommer ifrån jagar polisen dem som parkerat sin husbil för lagstadgad dygnsvila. Inte att förväxla med camping.

Lars Karlsson