Som jag ser det, genom många års erfarenhet av barn och ungdomar, så skulle man enkelt komma åt problemet genom att se till att de som slutar grundskola eller gymnasium genast blir hjälpta ut i arbetslivet.

Med tanke på att killar är mycket omognare – långt upp i tonåren – än tjejerna är det de som behöver mest hjälp. De blir våldsbenägna genom att de, i stället för att uppsöka Arbetsförmedlingen efter skolavslutningen, sätter sig hemma och spelar spel på datorn med någon kompis till långt fram på morgontimmarna, då de kanske somnar först vid 4-5-tiden. Eftersom de behöver sju till nio timmars sömn, så sover de till cirka 14.00, går upp och äter för att åter gå och lägga sig och "drar sig" ett par timmar till eftersom det kanske inte finns några föräldrar hemma som kollar dem. Vid cirka 16-tiden är det så dags att klä på sig Nu är klockan plötsligt 17 och ingen idé att åka till Arbetsförmedlingen. Dessutom har man genom kompisar, som varit arbetslösa i många månader fått veta att Arbetsförmedlingen ändå inte gör något.

Om ungdomarna registrerar sig som arbetssökande måste de komma tillbaka till Arbetsförmedlingen inom två veckor annars stryks de ur registret.

Själv bedrev jag uppsökande verksamhet då jag som skolsköterska/kurator på 1970-talet fick veta från lärarna att en elev hade varit hemma en vecka från skolan utan att sjukanmälas av föräldrarna. Så kunde man hjälpa de sjuka eller få tag i eventuella skolkare.

Mitt förslag är alltså uppsökande verksamhet från arbetsförmedlingens sida för att få tag i dessa ungdomar som så småningom tycker det är roligare att spela spel än att vänta på att jobben ska ramla in över dem utan egna initiativ.

Anita Boström, före detta skolsköterska