I Maria Nilssons ”Rapport från Sjukhusbädden” i HP del 3 den 24/1 får vi ta del av Marias tankar som patient.

Som sjuksköterska håller jag fullständigt med om mycket av det Maria beskriver. Jag vet inte om Marias erfarenheter kommer från sjukhuset i Halmstad, men jag vet hur patienter behandlas där och det är frustrerande att man som sjuksköterska inte har större möjlighet att påverka i detta hänseende. Som sjuksköterska får man också ofta intrycket att läkarna anser att deras tid är viktigare än andras. Vi sjuksköterskor ses fortfarande, som läkarnas assistenter, trots att vi har ett eget vetenskapligt område och ansvarar för omvårdnadsarbetet på avdelningarna. Arbetsgivaren gör inte mycket för att ändra på detta.
 Jag har svårt att föreställa mig något ”företag” som behandlar högutbildad personal så dåligt som sjuksköterskor behandlas på sjukhuset. Självklart har man som personal inte lust att jobba över om man inte känner att man uppskattas av arbetsgivaren. I och för sig tror jag nog att en stor del av personalen på sjukhuset jobbar över ganska mycket. Maria kanske kan passa på att göra en liten undersökning bland personalen om hur arbetsmiljön på sjukhuset faktiskt ser ut? En ganska stor andel sjuksköterskor jobbar över och tvingas ofta hoppa över lunchen. Detta görs för patienternas skull, men uppskattas inte av arbetsgivaren. Ändå görs det.
Självklart finns det organisations- och strukturfel på sjukhuset som arbetsplats. Självklart upplever sjuksköterskor inte någon ”vi-känsla” med arbetsgivaren, när man som sjuksköterska behandlas ungefär som resistenta bakterier. I och för sig är det ju vårt eget fel också. Vi klamrar oss fast vid en arbetsgivare, trots arbetsgivarens medvetna (eller omedvetna) försök att få bort oss från arbetsplatsen.
Jag tror inte och hoppas inte att dagens nyutexaminerade sjuksköterskor låter sig behandlas hur som helst. Det är verkligen en stor utmaning för arbetsgivaren att få en ”vi-känsla” på ”sitt företag” och med den säkerställa god vård för framtidens patienter. Till att börja med behövs rätt man eller kvinna på rätt plats. I sjuksköterskans jobb ingår på många avdelningar fortfarande städning och servering av mat, trots att vi istället borde använda vår kompetens till att utveckla omvårdnaden.
Slutligen måste hierarkin bort från vården. Allas tid är lika mycket värda. Ibland kan man tro att patienterna är där för läkarnas skull och inte tvärtom.
"Arbetsgivaren gör inte mycket för att ändra på detta."