Ett särskilt boende för äldre ska vara tryggt. Det betyder god omvårdnad, hälso- och sjukvårdskompetens, aktiviteter, sociala kontakter och framför allt dialog mellan ”kunden”, dess närstående och ansvarig för boendet.

Det brister sällan i omvårdnad, men kompetensen i hälso- och sjukvården är inte tillfyllest. På ett äldreboende borde finnas stationära sjuksköterskor med arbetsledande funktion. Mycket kan göras för att undvika sjukdom och skada för de äldre. Om Halmstads kommun satsar på specialistsjuksköterskor i geriatrik kommer vi närmare tryggheten för en befolkning som i framtiden blir allt äldre och drabbas av multipla diagnoser.

Den så kallade ädelreformen blev urvattnad – jag vore tacksam för synpunkter på det.

Förr fanns en kontinuitet i informationen mellan undersköterskor/sjuksköterskor/läkare/sjukgymnast/arbetsterapeut med flera, och det fanns nattsjuksköterskor på boendet som rapporterade till dagen. I‑dag ansvarar sjuksköterskor för hela Halmstads kommun nattetid, hur mycket orkar de agera?

Chefer på äldreboenden i dag kan ha olika bakgrund, oftast något socialt, ekonomiskt eller administrativt. Med en sjuksköterska med chefsutbildning kunde vi känna oss trygga.

Aktiviteter och sysselsättning behöver alla oavsett ålder. Boende på äldreboende orkar inte åka in till det populära Alla hjärtans hus. Det borde finnas enkla aktiviteter som att måla en påsktupp, väva en bonad, spela lite bingo, sjunga några glada visor till en god kopp kaffe med dopp tillsammans med rar och engagerad personal.

Vallås äldreboende är nytt. Som anförvant saknar jag matsal. Jag vet att även pensionärer i området vill ha möjlighet att få god lagad mat och lite social samvaro. Varför är detta boende stängt som ett fort? Många saknar det gamla sjukhemmet, som erbjöd samlingslokaler, aktiviteter öppna för alla, matsal, cafeteria, frisör, underhållning. Varför återskapades inte åtminstone delar av denna fina service?

Svara gärna, ni som beslutade.

Never let it go!