Få hallänningar lämnar en vårdcentral som man är nöjd med. Situationen i dag borde verkligen oroa politikerna inom den ”offentliga” delen av närsjukvården, där det saknas läkare och missnöje med viss verksamhet gror.

Två miljoner i månaden kostar stafettläkarna. Vilken patient vill träffa en stafettdoktor om det finns möjlighet till val? Varför går det inte att rekrytera läkare till de offentliga vårdenheterna?

Har ni inte tänkt på att det är kontinuitet och kvalitet som gäller när hallänningen behöver kontakt med sin vårdenhet?

Att bilda läkarpooler kan vara en begränsning för hallänningens önskan att få träffa ”sin” läkare. Kanske befinner han/hon sig i poolen just den dagen. Ingen kan väl tro på idén att flytta runt läkare i något slags tvångssystem.

Hur många av de ”egna” läkarna kommer att söka över till privata vårdenheter om ett poolsystem blir verklighet?

Själv är jag kvar på min offentliga vårdenhet ännu. Men jag vet att flera med mig står på gränsen till att byta till en privat enhet. Vi är kvar därför att det finns en alldeles speciell kompetent och engagerad doktor på den vårdenheten.

Det handlar säkert om att se djupare i kristallkulan, när det skall fattas beslut om aktiviteter för att bemanna de offentliga vårdenheterna.

Kolla upp varför framgångarna inte låter vänta på sig hos de privata vårdgivarna. Kanske ett speciellt stöd för att öka förutsättningarna för en privatisering av samtliga vårdenheter skulle lösa problem, även om det skulle tumma på ursprungstanken. Men hemska tanke, vad skulle politikerna i närsjukvårdsnämnden då syssla med?

Ingeborg Oléni, ordförande SPI Halland