Var är maneterna?
Relaterat
Vid den här tiden på året brukar det finnas gott om öronmaneter och vissa dagar syns och känns även de förhatliga brännmaneterna.
Hittills i år har jag inte sett en enda manet på Frösakullsstranden. Det är förvisso mycket trevligare att bada när man slipper krocka med maneter, men vad undrar ju ändå vad som hänt.
I våras låg det dessutom massor med döda plattfiskar i strandkanten. Tacksam om någon kunnig kan förklara. Är havet dött?
Svenne vid havet
Svar direkt:
Det stämmer att det varit väldigt få öronmaneter vid Västkusten de senaste sex somrarna. Ingen vet riktigt varför det är så här, men detta sammanfaller med andra förändringar i havet. Bland annat har en ny art börjat uppträda i våra vatten under just den här perioden. Det är den amerikanska kammaneten som nu återkommer varje år under sensommaren-hösten.
En teori om varför det inte finns så många öronmaneter är att kammaneten äter upp en så stor del plankton i vattnet att det inte räcker till öronmanetens barn. Dessa sitter på stenar och andra ytor i vattnet och om de unga fastsittande öronmaneterna får tillräckligt med mat under hösten, så växer de till sig och släpper iväg små simmande maneter som växer upp till de maneter vi ser sommaren därpå.
Teorin om konkurrens om maten stöds av mätningar som visar att den amerikanska kammaneten glupskt sätter i sig mycket av höstens djurplankton (varje normalstor kammanet filtrerar varje timme bort alla djurplankton i en vattenvolym motsvarande en tiolitershink!). Teorin stöds också av att det finns många öronmaneter i södra Östersjön, där kammaneterna är ovanliga.
De senaste två åren har det varit ovanligt mycket brännmaneter under en stor del av året. I år tycks situationen vara mer normal, och om strömmarna håller i sig kommer troligen snart brännmaneterna även till de halländska stränderna.
Havet är inte dött och kommer inte att dö, men det är upp till oss människor att välja att agera efter om vi önskar ett utarmat hav dominerat av alger och bakterier eller ett artrikt hav för människan att nyttja.
Lars Johan Hansson, forskare i marin ekologi vid Göteborgs Universitet











