Är du ung och frisk och högljudd och påläst, är du en vinnare i vårdgarantins labyrinter. En verklighet som sent i höstas bekräftades av en studie inom offentlig ekonomi.

I ESO-rapporten fick vi en bekräftelse på vad många förstått tidigare, nämligen att äldre och kroniskt sjuka klarar sig sämre i konkurrensen om sjukvård. De behöver ofta stöttning och upprepad information, en vägledare hela vägen kan man säga.

Vem tjänar egentligen på den utformning som vårdgarantin har i dag?

Det finns läkare som lite frispråkigt talar om ”politikerjippo”. Det är mycket tveksamt om verkligen alla patienters rättigheter har stärkts genom införande av garantin.

Vem har egentligen ansvar för att inte de äldre och kroniskt sjuka faller mellan stolarna? Är det politikerna eller är det läkarna/verksamhetsföreträdarna?

Många läkare i studien anser sig tvingade att göra felaktiga prioriteringar, därför att mindre sjuka och yngre patienter kräver snabbhet isystemet.

Situationen som den beskrivs är allvarlig. Genom ett mera aktivt stöd i form av ”ledsagare” och upprepad information, kan även äldre och kronisk sjuka få större möjligheter till kortare väntetider, då hela vårdutbudet kan utnyttjas.

Vi kan inte slå oss till ro med denna tingens ordning. Alla medborgare har rätt till samma sjukvårdsutbud. Äldre och kroniskt sjuka får inte missgynnas därför att de inte alltid har samma förutsättningar att alltid vara uppdaterade.

Ingeborg Oléni (SPI)