Monarkin är åter på tapeten. Det mycket till följd av en bok som fått nästintill absurd publicitet. Bokens innehåll kan var och en ha åsikter kring, samt inte minst dess trovärdighet.

I debatten som följt visar det sig att republikivrarna tar till vilka medel som helst. Bokens trovärdighet har ifrågasatts av många experter. Dock är den enligt republikanerna, med den förkastliga republikanska föreningen i spetsen, fullt legitim att använda som debattunderlag. Så gör nu även HP, när tidningens ledarsida basunerar ut att monarkins tid borde vara över.

Det efterfrågas en seriös granskning av vårt ungahus och en seriös debatt kring det.

Granskningen kan bli bättre. Hovet borde öppna upp och presentera sina räkenskaper för svenska folket, då var och en av oss bidrar via skattesedeln.

Debatten kan även den bli mer seriös. Republikanerna får gärna komma med mer övertygande argument vilka inte finner sina rötter i rent skvaller eller förlöjligande av vår monark. Någon respekt för den högsta institutionen och det högsta ämbetet i vårt land måste finnas hos debattörerna, annars är det isanning svårt att ta argumenten på allvar.

Monarkin är och förblir en bra styrelseform. Vår monark och statschef har ingen politisk makt. Han eller hon föds in i rollen och fostras till att värna vårt fosterland och utföra sina plikter gentemot folket ivått och torrt. Monarken tas inte fram genom en politisk process. Något som imångas ögon stärker tilltron och trovärdigheten till ämbetet. Monarkin och kungafamiljen blir en stark symbol för Sverige både ivårt land och utomlands. Monarken får en oerhörd erfarenhet under alla år ämbetet innehas och kan knyta goda band med många utländska statschefer över tid som ger Sverige en klar fördel i en allt mer globaliserad och föränderlig värld. Tryggheten i att ha ett kungahus skall inte underskattas.

Vår konung går än en gång ur debatten som segrare. Svenska folket visar iopinionsundersökningar sitt fulla stöd för monarkins fortbestånd. Vissa önskar dock att vår kronprinsessa Victoria ska få bestiga tronen.

Kritik kan självklart riktas mot monarken och hans förehavanden. Så har skett genom vår historia och det har slutat med abdikationer. Gustav IV Adolfs är den mest framträdande och omtalade. Det kommer med största sannolikhet inte ske idag, utan vår konung kommer efter sin död lämna kronan till kronprinsessan. En ung kvinna som är omåttligt populär, och som förhoppningsvis ytterligare kommer stärka monarkin och garantera dess fortbestånd som drottning.

Christofer Lundholm, rojalist