Sedan början av 2009 har snittpriset för elcertifikaten varit cirka 30 öre/Kwh och trenden över tiden är tydligt ökande. Enligt Svensk Vindenergis egna uppgifter producerades 2,5 TWh vindkraft år 2009 och stödet från elcertifikatsystemet uppgick till 870 miljoner, en subvention om 34,8 öre/Kwh (exklusive övriga stödformer).

Dessa siffror utgör grunden för beräkningar av framtida subventionsbehov på 300 miljarder kronor fram till 2035 om målet sätts vid 30 TWh år 2020. År 2010 beräknas på motsvarande sätt subventionen för 3 TWh uppgå till cirka en miljard kronor. Det är därefter inte särskilt svårt att reda ut vad subventionen blir år 2020.

Varje år från och med nu stiger alltså subventionskostnaden i en trappa upp till cirka tio miljarder kronor år 2020. Bara subventionstrappan fram till år 2020 kostar över 60 miljarder kronor. Redan långt dessförinnan har vindkraften ”ätit upp” hela elcertifikatsystemet och det är därmed inte längre möjligt att stödja miljövänliga energiformer såsom biobränsle och vattenkraft, vilket var målet.

Vindkraftlobbyn har därför redan nu börjat arbeta för, som det heter: ökade ambitioner i certifikatsystemet och krav på dubbla subventioner för 10 TWh vindkraft till havs. Varje vindkraftverk som tas i bruk ska stödjas i 15 år enligt stödsystemet.

Att summera allt detta till 300 miljarder kronor år 2035 är alltså bara matematik och något som vår lektor Göran Sidén lätt borde klara av. Allt annat är verklighetsfrämmande.

Göran Sidén anser sig veta bättre än de många människor i Halland och över hela landet som drabbats av vindkraftsprojektörernas härjningar. Om människor, liksom i Danmark, kan få ersättning för devalverade fastighetsvärden, såsom Göran beskriver så är det bra, men även det saknar betydelse om människor får sin livsmiljö, nattsömn och hälsa förstörd.

Att Göran dessutom är tung aktieägare och styrelseledamot i Eolus vind visar väl vad frågan egentligen handlar om.

Några arbetstillfällen ger inte vindkraften. I Lidköping – där man fram till nu sjungit vindkraftens lov – lägger Vestas ned sitt gjuteri och 84 anställda blir arbetslösa. Totalt minskar Vestas sin verksamhet med över 3 000 anställda. För varje subventionerat vindkraftsjobb som skapas ”dör” 2,2 riktiga jobb enligt internationella erfarenheter.

Är vindkraftsbubblan äntligen på väg att spricka?

Jonny Fagerström, Föreningen Svenskt Landskapsskydd