Religiös och politisk ideologi
Relaterat
I ledaren 13 augusti (”Björklund fiskar i grumliga vatten”) uppvisar HP okunskap om ideologin islam, även om det inte är förvånande då svenska medier har för vana att ursäkta denna ideologi.
Islams ursäktare försöker alltid undanta islam från kritik endast baserat på att det är en ”religion”. Det finns dock inte någon principiell skillnad mellan en religiös och en politisk ideologi. Båda har för avsikt att påverka samhället.
Låt oss göra ett tankeexperiment: imorgon startas ett politiskt parti, partiprogrammet stipulerar att alla som inte tillhör partiet är mindre värda och antingen skall underkasta sig, betala straffskatt eller avrättas, att de som motsätter sig partiets lära skall dödas eller torteras, att de som har sex utanför äktenskapet ska stenas till döds, att kvinnor är underlägsna män och mannen får slå sin hustru om hon inte lyder. Anta dessutom att detta parti skulle få nära en halv miljon anhängare och öka med 50 000 nya medlemmar varje år och att samhället börjar anpassa sig efter partiets krav.
Skulle HP i denna situation anklaga alla som uttrycker oro för detta parti att vara fördomsfulla, rasistiska eller hatiska? Om inte, vad är skillnaden mellan det parti jag beskrev och islam?
Skulle HP och svenska medier vidare låta detta parti komma undan med att säga att skrivningarna i partiprogrammet faktiskt kan tolkas på olika sätt och att man inte kan dra alla partimedlemmar över en kam?
Man ska ha klart för sig att jihad kan bedrivas på två sätt; våldsamt och icke-våldsamt. De organisationer och muslimer som av naiva västerländska medier framhålls som ”moderata” är oftast muslimer som genom icke-våld har exakt samma målsättning som ”extremisterna” som använder våld: de arbetar för att den islamiska lagen skall bli gällande i de samhällen de verkar i. Huruvida någon betecknas som extremist eller moderat har alltså inte att göra med målet, utan med medlet. Mohammed Omar och Tariq Ramadan är utmärkta exempel på detta. Muslimska Brödraskapet och dess europeiska paraplyorganisation FIOE är ett annat exempel. CAIR i USA ett tredje.
I fallet med moskébygget i New York handlar det knappast om en organisation som ”förespråkar religiös förståelse” som HP påstod. Ledaren för denna organisation förespråkar öppet sharialagar i USA, vilket bland annat framgår av den bok han själv författat. Hur går det ihop med HP:s hyllande?
Att som HP och svenska medier i övrigt ständigt ursäkta och skönmåla islam kommer dessvärre inte hjälpa den alarmerande situation som uppkommit. Det kommer bara stjälpa det frihetliga samhälle vi vill behålla.
Kent Ekeroth (SD)
Internationell sekreterare och riksdagskandidat
cJ ihad kan bedrivas på två sätt; våldsamt och icke-våldsamt.








