Länsstyrelsen har nyligen presenterat sin årliga uppföljning av de regionala miljömålen – ”Hur mår Halland 2010?”. Det är en skrämmande läsning som inte alls uppmärksammats i media. För 10 av de 15 miljökvalitetsmålen är bedömningen att målet är mycket svårt att nå, och bara för ett av dem – skyddande ozonskikt – är läget gynnsamt. För tre av målen – Begränsad klimatpåverkan, Ingen övergödning och Ett rikt odlingslandskap – går utvecklingen till och med i fel riktning. Årets rapport är dystrare än tidigare års. Många av miljökvalitetsmålen är av den karaktären att det lokala och regionala inflytandet är relativt begränsat. Det gäller inte minst klimatmålet, som är en global angelägenhet. Men alla samhällsnivåer har ett ansvar.

Det regionala och lokala ansvaret för klimatet uttrycks i 13 regionala delmål. Målåret är 2010. Fyra av dem anses mer eller mindre uppfyllda: vi har ett länsprogram för energi (ännu bara ett pappersdokument), vi tar ut mer biobränsle ur skogen än vi gjorde 2003, industrin har minskat sina utsläpp av växthusgaser, och ”alla hallänningar känner till klimathotet och vad var och en kan göra”.

Under miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap finns tre länsegna delmål till 2010, men inget av dem är uppfyllt: en strategi för skydd mot exploatering av värdefull jordbruksmark, ekologisk odling på minst 15 procent av åkermarken, samt skyddszoner längs minst 60 procent av vattendragssträckorna.

Inom God bebyggd miljö klarar vi inte att uppfylla målen beträffande buller, naturgrus, avfall och inomhusmiljö. Förlusten av biologisk mångfald verkar fortsätta i oförminskad takt.

Visst finns det också exempel på framsteg i miljöarbetet i länet: utsläppen av svaveldioxid och kolväten till luft har minskat, vi arbetar effektivt med att kartlägga och sanera förorenade områden, kulturhistoriskt värdefulla byggnader har kartlagts, och energianvändningen ibostäder minskar.

Men huvudintrycket är tyvärr negativt. Frågan är vilka slutsatser man ska dra. Var målen för hårt satta och bör de revideras och mildras? Har vi misslyckats att kommunicera målen mellan nivåerna: från riksdag via regioner och kommuner till medborgarna? Är miljömålsarbete fel väg att gå för att nå ett hållbart samhälle?

Regeringens inställning, ofta uttryckt av miljöminister Andreas Carlgren, tycks vara att det krävs internationella överenskommelser och åtgärder. Det är visserligen sant, men risken med denna hållning är att arbetet i Sverige på alla nivåer tillåts gå på sparlåga. Det kan inte vara en hållbar strategi.

Bruno Toftgård (MP), Halmstad

cDet kan inte vara en hållbar strategi.