Idag samlas människor över hela världen i en årlig manifestation mot intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. FN:s generalförsamling antog 2005 en resolution som gör denna dag till en internationell minnesdag för Förintelsen. Det var den 27 januari 1945 som utrotningslägret Auschwitz-Birkenaus portar öppnades av Röda Armén. Omvärlden tvingades se resultatet av nazisternas tolvåriga regim.

Auschwitz-Birkenau är idag ett museum som bara i fjol hade en miljon besökare. Men det förfaller, fast det sedan 1979 finns med på Unescos lista över världsarv. Den polska regeringen har vädjat till EU om hjälp för att bevara lägret och kunna hålla det öppet som museum. Jag är nöjd med att den svenska regeringen förra året bidrog meden miljon kronor till stiftelsen, som bevarar Auschwitz-Birkenau till eftervärlden.

Jag besökte Auschwitz-Birkenau den 1september förra året, på årsdagen av andra världskrigets inledning. Tillsammans med några riksdagskolleger och en överlevande polsk jude vandrade jag sakta runt och beskådade resterna av nazisternas industriella och fasansfulla utrotningsläger. En mera känsloladdad stämning kan inte uppbådas. Vi måste ständigt erinra oss vilka fruktansvärda hemskheter som begåtts och ta lärdom. Inte minst våra ungdomar måste uppmärksammas på vad som hänt.

Överlevande från Förintelsen utgör aktiva länkar mellan då och nu. Men när tiden går försvinner dessa ögonvittnen. Därför är det ovärderligt att Auschwitz-Birkenau underhålls och kan fungera som minnesbank. Den europeiska unionens medlemsstater har en skyldighet att vårda Auschwitz-Birkenau till kommande generationer. Alla europeiska länder lever i skuggan av Förintelsen.

Det är inte bara Irans president som idag ifrågasätter Förintelsen och vill att vi ska glömma. Några dagar före jul stals den fem meter långa och 40 kilo tunga entréskylten till Auschwitz med den ökända texten ”Arbeit macht frei”. Efter ett intensivt internationellt polissamarbete återfanns skylten. Stölden av ett så symboliskt föremål är ingenting annat än en attack mot Förintelsens minne.

Sex miljoner judar mötte sitt öde i nazisternas dödsläger. Två miljoner polacker avrättades. Hundratusentals funktionshindrade och romer dödades. Tusentals Jehovas vittnen och homosexuella mördades. Siffrorna är ofattbara. Det är alla dessa offer som vi hedrar 27 januari.

Vi måste alla hjälpas åt att minnas Förintelsen. Vi måste också bevara Auschwitz-Birkenau, som är det tydligaste beviset på vad som hände under nazisttiden. Den dag vi självmant väljer att inte minnas Förintelsen ökar risken för att det fruktansvärda ska kunna hända igen.

Jan Ertsborn (FP), riksdagsledamot, bosatt i Falkenberg