DEBATT. Med denna replik till Anders Wirdheim (10 juli) och Göran Rönning (12 juli) i HP, vill jag för min del sätta streck i en debatt som tydligt visar två helt skilda synsätt på vad som är en långsiktigt hållbar utveckling, sett ur ett globalt, nationellt och halländskt perspektiv.

Jag, Eskil Erlandsson och Centerpartiet ville framföra budskapet att växande skog är bra för klimatet och att skogen kommer att spela en än större roll i framtiden för att ersätta produkter som idag ger nettoutsläpp av koldioxid och fortsätta ge oss förnybar bioenergi till fordonsbränsle och för uppvärmning av bostäder. Skogens förädlade produkter är, jämte malmen, Sveriges viktigaste exportprodukt som skapar mer än 100  000 arbeten, främst på landsbygden. Utöver det är skogen en källa för rekreation och naturupplevelser, att nyttja fritt för var och en via allemansrätten och att generera intäkter från kommersiell naturturism, i företag som inte sällan kombinerar sitt jord- och skogsbruk med besöksnäring.

Vår utgångspunkt är att det ska vara möjligt att öka produktionen i skogen, utan att ge avkall på vare sig miljömål, sociala eller kulturella värden. Ur ett vidare perspektiv än Wirdheims och Rönnings, är det en absolut förutsättning för att Sverige ska kunna bidra till en hållbar utveckling globalt.

De båda har endast ett perspektiv, naturvårdens, och det är inget fel i det! Deras vägran att acceptera vår utgångspunkt, som inkluderar skogs­företagarens rätt att inom lagens gränser, på egen mark, välja den brukningsmetod som bäst tillgodoser biologiska, sociala och kulturella värden, visar att de föredrar polisåtgärder och hårdare lagar framför samverkan och information. Rönnings kallar enligt rubriken Centerpartiet för ”naturvårdens dödgrävare”, medan Wirdheim kombinerar Alliansregeringens budgetposter på ett sådant sätt att det stöder deras gemensamma tes, trots att vi kan belägga såväl ökad avsättning av naturskog som ökat lövinslag. Det är exempel på den njugga hållning som de, och även Miljöpartiet, har gentemot landsbygden och dess företagare.

Ingen vill turista på en granplantage, säger Wirdheim. Nej, det är det nog ingen som tycker, allra minst den markägare som får sina plantor nedtrampade.

Som tidigare sagts är den växande skogen en nödvändig koldioxidfälla och en omistlig del av naturens kretslopp, detta förutsatt att den får planteras, växa till och skördas.

Mina motdebattörer vill skydda utan att skörda. Den utgångspunkten är svår att förena med det vi vill, nämligen blåsa nytt liv i landsbygden.

Ola Johansson (C), riksdagsledamot Halland