Den arbetsmarknadspolitik som bedrivs idag innebär en allt mer segregerad arbetsmarknad. Vi kan politiskt ha olika åsikter om hur högt taket i‑a-kassan ska vara, men som jag ser det är den stora faran att det är allt fler som inte har rätt till ersättning. Som exempel kan nämnas att många av dem som valt att satsa på en utbildning inte kvalificerar sig. Detta leder i sin tur till att den frihet och möjlighet som det många gånger vackert talas om, inte längre existerar.

I dagens Sverige tvingas nyutexaminerade studenter att ta deltidsarbeten till dumpade löner.

Människor står inför svåra val om de ska säga ja till en förlängd deltidstjänst som de i praktiken inte kan leva på eller om de ska säga nej och därmed bli avstängd från a-kassan under den period som lagstiftningen säger vid nekande arbete.

När det gäller arbetstagarnas möjligheter och frihet håller dessa drastiskt på att förändras i vårt land. Bemannings- och rekryteringsföretag växer fram i en allt snabbare takt. Arbetsvillkoren blir mer och mer utifrån arbetsgivarens perspektiv. Finns det någon som har en övergripande bild? Vart tar de statliga medlen vägen och vem ombesörjer att de används på bästa sätt? Jag har vid flera tillfällen hört personer berätta om anställningsvillkor som inte är acceptabla. Utav rädsla för att få dåliga referenser, vågar de inte yttra sig.

Ska i ärlighetens namn säga att det finns många bra och seriösa bemannings- och rekryteringsföretag.

För många människor är just referenserna värdefulla för att så småningom kunna få det jobb de drömmer om. Att bli erbjuden en praktikplats blir därmed ett mycket bra sätt för många att komma in på arbetsmarknaden.

Det som däremot inte borde vara lagligt är att vissa företag kan utnyttja dessa till att utgöra kvalificerade arbetsuppgifter som sedan inte leder till en ny anställning. Kontrollen av hur det sköts är inte tillräcklig, och även här finns en rädsla bland de anställda som inte fångas upp av ansvariga.

Många ungdomar är inte heller medlemmar i något fackförbund. Inte för att de inte vill utan helt enkelt för att de inte haft en anställning och kunnat skriva in sig i ett fackförbund.

Vill vi ha ett land där människor utvecklas och kan förverkliga sina drömmar, ett land där vi tillsammans bygger framtidens Sverige; då är det hög tid att vi börjar förändra arbetsmarknadspolitiken! En arbetsmarknadspolitik som skapar trygghet, där välfärd och folkhälsa är begrepp som kan impliceras i samma forum.

Gun-Britt Löfdahl (S), ledamot i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Halmstad

cArbetsvillkoren blir mer och mer ut ifrån arbetsgivarens perspektiv.