Det är märkligt att en moderat som Mikael Persson (HP 2/3) anklagar socialdemokraterna – som varit den svenska modellens huvudarkitekt och vars symbolfrågor Reinfeldt lånat – för att härma alliansen. Men inte nog med att hans kunskap är bristfällig, han gör sig också skyldig till en rad felslut.

För det första är det inte så att socialdemokraterna hävdar att stat och kommun alltid är de mest effektiva ägarna av näringsverksamhet. Tvärtom – man har alltid förespråkat en blandad ekonomi där offentlig och privat verksamhet ska komplettera varandra. Detta är en vedertagen ekonomisk praxis som också accepteras av många liberaler – men som misskrediteras av nyliberaler och kommunister eftersom den inte följer deras dogmatiska modeller om marknadens respektive statens oinskränkta makt över den enskilde medborgaren.

Vad gäller skolor var det länge politisk konsensus i Sverige att de skulle bedrivas i offentlig regi. Att det sedan funnits farhågor för att de fristående skolor som infördes under 90-talet skulle ersättas av stora koncerner som styrs av vinstmaximerande riskkapitalbolag i stället för pedagogiska ledare har visat sig välgrundat. Detta är något som också utbildningsminister Björklund är oroad över.

För det andra är det tveksamt om eleverna, som Persson skriver, alltid söker sig till den skola som erbjuder ”högst kvalitet” och ”bäst utbildning”. Persson borde kanske kunna definiera begrep- pen...

Låt oss säga att den skola som bäst kan hjälpa eleven att nå de mål hon har ställt upp vid den tidpunkt hon gör sitt val är den med bäst utbildning. Och högst kvalitet har då den skola som efter det att man lämnat skolan bäst har förberett en på allt det man behöver i livets olika faser. För att göra ett rationellt val krävs det alltså att vi har en total överblick över alla skolor, vår egen framtid och omvärldens förändringar. Något som man inte kan kräva av vare sig en 16-åring eller hennes föräldrar. Alltså hamnar vi här i ett av marknadsekonomins klassiska dilemman: Hur ska man som kund kunna skaffa sig den information som behövs för att man ska kunna göra alla de val som krävs på en marknad?

Det betyder inte att vi inte ska göra egna val – bara att de sällan är rationella. Med detta i åtanke när man tittar på utbildningsmarknaden kan vi konstatera att eleverna inte alltid kommer att söka sig till den skola som erbjuder bäst utbildning utan till den som de tror erbjuder den vid ansökningstillfället. Därmed faller en viktig del av Perssons nyliberala modell platt till marken.

Anders Nilsson, socialdemokrat